Då var det klart!

Jahapp, nu är det färdigt. Mitt letande efter valp alltså.
Den uppfödare jag redan bokat valp till hösten hos, hade dagen innan jag ringde
fått tillbaka en liten tös på 3 månader, så om vi kände för det, fick vi gärna
bli hennes nya hem. Ett snabbt familjeråd kom fram till att det kändes OK, så
nästa dag stack vi drygt 25 mil söderut i vinterkylan, för att hämta hem lilla
Eaglebess Svea, som hon är döpt till i stamtavlan. Alla papper var redan
färdiga, hon hade fått sitt 12-veckors vaccin och blivit veterinärbesiktigad
igen, så det var bara att skriva på köpekontraktet och styra kosan hem till
Sollerön igen.

En av alla viktiga saker man bör tänka på direkt man få hem
sin lilla valp är ju att sätta ett bra namn på den lilla, så att man lär in ett
trevligt lystringsord, som väcker en viss förväntan hos hunden. Svea är i och
för sig ett kort och lätt namn, men som ni kanske känner till, så har vi
människor ibland satt konstiga värderingar på en del ord, t ex namn. I vårt
fall fanns det lite åsikter om just Svea. Nu var det konstigt nog inte bara det
namnet som inte dög av en eller annan anledning, så hela hemvägen gick åt till
att kasta fram ett förslag, smaka på det och sedan förkasta det, för det skulle
inte bli bra på just vår lilla valp. Även halva nästa dag gick åt till listor
och omröstningar i familjen, men till slut ”döptes” den lilla krabaten till
Splitza. I ärlighetens namn lärde sig nog valpen mycket snabbare vad hon hette
än vad vi övriga i familjen gjorde, men nu börjar det fungera även för oss, så
det blir nog bra i slutändan. Den lilla är i alla fall mycket nöjd med att det
är lönsamt att ta ögonkontakt när hon hör lätet Splitza.

Att jag kunde tänka mig att köpa en ”begagnad” valp kom sig
av att uppfödaren berättade hur måna den förra familjen varit om valpen, samt
att Splitza då även fått umgås på ett fint sätt med familjens 2-åriga dotter.
Det är ju en mycket viktig del i en valps uppväxt att få träffa alla storlekar
och varianter av människor och djur när den är liten, så att den börjar vänja
sig vid hur människan lever i sitt samhälle. I vårt fall finns inte den
storleken på människa inom bekantskapskretsen, så detta var en perfekt start
för lilla fröken. Vi kommer nog att ha tillräckligt med nya intryck att bjuda
på innan detta är klart.

Ha de, vi hörs,

Anna-Lena

Foto: Moa Svarf