Nu kör vi!

Nu börjar vi äntligen få våra vardagsrutiner att skramla på
plats. Det är ju inte bar en grej som ska fungera, utan allt det som vi gör i
vardagen utan att egentligen fundera på det, ska ju även presenteras för vår
nya familjemedlem på ett så lättförståeligt sätt som möjligt. Och nu börjar det
synas lite aha-tänk hos Splitza i vissa återkommande situationer. Som vanligt
lär son sig dock det som HON tycker är viktigt mycket fortare än det JAG anser
är nödvändigt, men så är det väl med barn också kan jag tänka.

Vi har i alla fall påbörjat rutiner vid t ex måltider,
ytterdörren m m, och vi har utsett en bra toa-plats i trädgården, dit vi går
först av allt varje gång vi kommer ut, så min lilla fröken är ganska ”tät”
inomhus vid det här laget. Och skulle det hända en olycka, så vet jag att det
är vårt fel, för då har det gått för lång tid mellan toabesöken. En valp är ju
inte färdigutvecklad i den här åldern, så för att få dem rumsrena så snabbt som
möjligt tar man alltid ut dem så fort de ätit, sovit eller lekt, det ska inte
finnas nåt ”ska bara…” först, för då kan man få torka en pöl.

Vi har också börjat upptäcka världen, alltså den miljö som
små valpar ska växa upp i, som för det mesta inte alls går att jämföra med den
omgivning som deras gener är förberedda för, den vilda naturen. Det dök upp en
sopbil, vars rörelser och oväsen vi noggrant intog på behörigt avstånd, ”jaså
gör dom så” tyckte Splitza, sen var det inte mer med det.

En dag koppeltränade vi fram till busshållplatsen, sedan
klev vi på bussen och åkte in till Mora centrum. (Man får ta med hund på
bussen, om man sitter i den bakre delen av bussen.) Jag hade tagit med Splizas
rese-fäll, som ska lära henne att när den är med ska man lägga sig och ta det
lugnt. Till att börja med var det lite svårt att förklara varför man ska ta det
lugnt när det finns så mycket spännande att undersöka, men skam den som ger sig, och när vi nådde
busstationen i Mora hade damen somnat på sin fäll.

Besöket i Mora gav oss lite ”titta på alla som rör sig” på gågatan,
ett besök hos ”faster” på hennes jobb och så hittade vi en hiss, som vi åkte i
topp/botten med, sedan var det dags att ta bussen hem till ön igen. Den dagen
gick inte av för hackor! Men av sådana turer blir man trött, och trots att det
är jätteroligt att få visa upp den nya världen för min nya kompis, så måste jag
lägga band på mig och låta henne få vila ut ordentligt, ofta, iden här åldern.
Det är ju faktiskt när de sover, som valparna bygger upp sin kropp med alla
dess olika funktioner, som så småningom ger oss en friskt vuxen hund, som ska
hålla i 10-15 år.

Ha det bra och håll tårna varma,

Anna-Lena

Foto: Moa Svarf