Det är alltid intressant att iaktta hundars beteende, och
framförallt hundar som man träffar ofta. Om man gör detta till en vana märker
man snart hur hunden mer eller mindre förtvivlat försöker förmedla olika
budskap till oss, t ex att de vill gå ut, ligga i soffan eller tala om var
bollen gömmer sig. Kanske har vi tidigare svarat i stort sett
”goddag yxskaft” på deras signaler, men om vi blir mer lyhörda och
uppmuntrar till tydlighet, så blir det allt lättare att förstå vad de vill
förmedla, och då även lämna ett mer begripligt svar på förfrågan.

Förr var det väl sällan ens en tanke på vad hunden ville, utan mestadels vad
den skulle eller inte fick göra. Det uppstod ofta konflikt i hemmet när hunden
t ex tydligt visade att den trivdes i soffan genom att ha intagit myshörnan,
och kanske förstärkte sin uppfattning genom att morra när husse ville förvisa
den.

I vårt hem är det ett modernare stuk på kommunikationen. Nu senast upptäckte
jag detta när kylan bet till ordentligt under senhösten. Gamla hus har dålig
isolering i golven, så även hemma hos oss, och då är det mycket skönare med
fötterna upp ifrån golvet. Så även tassar insåg jag, då både jag och våra två
hundar favoriserade husets enda skinnfåtölj, med fotpall. Så fort min ända lättade det
minsta ur stolen intogs den av en liten svart dam, som belåtet rullade ihop sig och suckade belåtet. Om denna dam lockades ur ”boet” kom den andra svarta vesslan
farande, och landade ihoprullad innan jag hunnit på plats. Så har det fortgått
under hela denna kalla period, och medan jag med ett smil i mungipan förfinat
mina metoder att erövra den åtråvärda stolen, har även damerna förtydligat sina
signaler om vad som gäller. För det kan nog inte misstolkas vad
Splitza vill säga med denna placering av sin bakdel?

Vi tvåbenta brukar ju alltid lämna nåt på platsen som vi vill återvända till, och vad gör man om man inte har nåt löst att släppa ifrån sig??